Efter träffen kommer jag att lägga ut bilder och kommentarer runt det vi diskuterat. Förhoppningsvis är det då enklare att minnas det vi gått igenom.
Vävning har många traditioner. Det finns så mycket: Så här gör man! Men inte så många svar på varför man gör på ett visst sätt. Jag ska försöka ge några svar men allt kan jag inte svara på.
Vi utgår från situationen att du är nybörjare och har hamnat i en väv som du inte har en aning om hur den är uppsatt. Viktigast att börja med att tänka på är då:
1. Hur spänd ska varpen vara?
2. Hur spolar man garnet/gör i ordning trasorna till inslaget?
2. Hur spolar man garnet/gör i ordning trasorna till inslaget?
3. Hur lägger man inslaget så att det blir lagom löst?
4. Hur undviker man att trådar går av?
5. Hur viktiga är kanterna?
6. Hur hårt ska man slå? Ska man slå i öppet, otrampat eller slutet skäl?
7. Hur sätter man i vävspännaren?
8. Hur flyttar man fram varpen utan att knäcka ryggen.
9. Hur håller man reda på tramporna?
10. Hur ser man att man har vävt rätt?
Efter träffen
Vi resonerade om frågorna och det här är en mycket kort sammanfattning av vad som sas:
1. Varpen ska för de allra flesta varpar vara rejält spänd. Släpp inte av spänningen efter vävning utom när det gäller ullvarp.
2. För att spolar inte ska trassla ska man först spola en liten knöl i varje ände på spolen och sen lägga inslaget fram och tillbaka innanför de här knölarna. Om garnet har rullat av sig för mycket för att du har tappat skytteln (voj voj akta skytteln) så rulla upp garnet på spolen igen med fingrarna. Det lönar sig.
3. Jag rekommenderar att man lägger inslaget på diagonalen för att inslaget ska bli längre än bredden. Man lägger inslaget med olika vinkel om det är lin eller andra garner. Lin är stelt så det måste läggas lite snålare.
4. Man undviker att trådar går av genom att lägga garnet flödigt och inte dra in kanten. Genom att ha fina spolar som inte fastnar. Med lin ska man bara slå en gång.
5. Kanterna är inte det viktigaste. Fina kanter kommer med vana och bra rytm. Räkna alltid med att göra ett rejält vävprov för att vänja dig med väven. Om man är för noga med kanterna så kanske man drar in kanterna för mycket. Om du har vävspännare så är det lättare att få fina kanter.
6. Trasmattor slår man först i öppet skäl och sen i omtrampat slutet skäl. Ömtåliga varpar lägger man först inslaget, släpper trampan och föser eller slår ner inslaget i otrampat skäl. Det sliter på varpen att slå flera gånger. En gång med lagom kraft.
7. I böckerna står det att man ska släppa på spänningen när man flyttar spännaren. Jag är lat. Men jag har märkt att ett kvitto på att man hållit ut kanterna är att man kan flytta spännaren försiktigt utan att släppa på spänningen. Flytta spännaren efter max 5 cm. var noga med att låta spännare vara exakt lagom lång. Om du tex sätter i spännaren 4 mm innanför kanten så ska spännaren mellan taggarnas botten vara 8 mm kortare än vävbredden i skeden.
8. Släpp det främre hjulet först om det är lättast. (Det beror på hur mycket som är på vävbom och varpbom) Släpp sen på varpbommen så mycket du behöver. När du drar åt sätt en fot eller knä på ett av handtagen och båda händerna på varsitt handtag på hjulet. Spänn magen när du drar åt. Känn med handen att varpen är lagom spänd. Väldigt viktigt när du väver mattor.
9. Försök att undvika att titta på tramporna. En orgelspelare känner med fötterna. Ett tips om man har 4 trampor är att knyta en trasa runt trampa 2 eller 3. Väv utan skor och med raggsockor på fötterna. Med foten känner man om man är på en yttartrampa och trampa 2 och 3 skiljs åt med trasan som är knuten runt ena trampan. Trampa gärna ibland med vänster och ibland med höger fot så blir du inte sned.
10. Vänj dig vid att titta hur mönstret ser ut. Se om du kan räkna på väven att du gjort tillräckligt många inslag i tex en gåsögonmatta. Kolla hur mönstret ser ut när du gjort rätt enligt din trampordning. Det är som med trattkantareller. Först ser man ingenting men efter ett tag ser man trattkantareller överallt.
Efter träffen
Vi resonerade om frågorna och det här är en mycket kort sammanfattning av vad som sas:
1. Varpen ska för de allra flesta varpar vara rejält spänd. Släpp inte av spänningen efter vävning utom när det gäller ullvarp.
2. För att spolar inte ska trassla ska man först spola en liten knöl i varje ände på spolen och sen lägga inslaget fram och tillbaka innanför de här knölarna. Om garnet har rullat av sig för mycket för att du har tappat skytteln (voj voj akta skytteln) så rulla upp garnet på spolen igen med fingrarna. Det lönar sig.
3. Jag rekommenderar att man lägger inslaget på diagonalen för att inslaget ska bli längre än bredden. Man lägger inslaget med olika vinkel om det är lin eller andra garner. Lin är stelt så det måste läggas lite snålare.
4. Man undviker att trådar går av genom att lägga garnet flödigt och inte dra in kanten. Genom att ha fina spolar som inte fastnar. Med lin ska man bara slå en gång.
5. Kanterna är inte det viktigaste. Fina kanter kommer med vana och bra rytm. Räkna alltid med att göra ett rejält vävprov för att vänja dig med väven. Om man är för noga med kanterna så kanske man drar in kanterna för mycket. Om du har vävspännare så är det lättare att få fina kanter.
6. Trasmattor slår man först i öppet skäl och sen i omtrampat slutet skäl. Ömtåliga varpar lägger man först inslaget, släpper trampan och föser eller slår ner inslaget i otrampat skäl. Det sliter på varpen att slå flera gånger. En gång med lagom kraft.
7. I böckerna står det att man ska släppa på spänningen när man flyttar spännaren. Jag är lat. Men jag har märkt att ett kvitto på att man hållit ut kanterna är att man kan flytta spännaren försiktigt utan att släppa på spänningen. Flytta spännaren efter max 5 cm. var noga med att låta spännare vara exakt lagom lång. Om du tex sätter i spännaren 4 mm innanför kanten så ska spännaren mellan taggarnas botten vara 8 mm kortare än vävbredden i skeden.
8. Släpp det främre hjulet först om det är lättast. (Det beror på hur mycket som är på vävbom och varpbom) Släpp sen på varpbommen så mycket du behöver. När du drar åt sätt en fot eller knä på ett av handtagen och båda händerna på varsitt handtag på hjulet. Spänn magen när du drar åt. Känn med handen att varpen är lagom spänd. Väldigt viktigt när du väver mattor.
9. Försök att undvika att titta på tramporna. En orgelspelare känner med fötterna. Ett tips om man har 4 trampor är att knyta en trasa runt trampa 2 eller 3. Väv utan skor och med raggsockor på fötterna. Med foten känner man om man är på en yttartrampa och trampa 2 och 3 skiljs åt med trasan som är knuten runt ena trampan. Trampa gärna ibland med vänster och ibland med höger fot så blir du inte sned.
10. Vänj dig vid att titta hur mönstret ser ut. Se om du kan räkna på väven att du gjort tillräckligt många inslag i tex en gåsögonmatta. Kolla hur mönstret ser ut när du gjort rätt enligt din trampordning. Det är som med trattkantareller. Först ser man ingenting men efter ett tag ser man trattkantareller överallt.
