Vävkurs: tredje träffen. Felsökning

Jag tänker att du har vävt lite grand. Du har fått hjälp med att komma igång. Kanske fått hjälp att sätta upp väven. Det går ganska bra att väva. Eller du får hoppa in i en väv som någon redan vävt i. OCH SÅ GÅR DET INGE BRA!! Det kan ha hänt något sedan den förra väverskan satt i vävstolen. Det kan också hända att den förra väverskan är så rutinerad så att hon inte bekymrade sig om att tex skälet var lite halvtaskigt.

Nu behöver du en:

Checklista för befintlig väv som har fungerat men inte längre fungerar

Här kommer lite men mer finns i häftet :Vävning, Redskap och Uppsättning. Det är utgivet 1984 men jag har inte hittat det till salu på nätet. 

Om trådar har gått av så gå till rubriken längre ner för att läsa om hur man lagar varptrådar.

Tag bort skaften från skafthållarna. Tag bort eventuella säkerhetsnålar på skaften. Tag bort snöret som håller upp tramporna och som gör att man kan städa under tramporna.

Pröva att trampa en trampa i taget.

Kontrollera att alla skaftkäppar är lika långa. Om inte byt de som ev är fel. Det gör man genom att först stoppa in den nya skaftkäppen och sedan dra ut den gamla. Om du ändå måste byta så kolla också att det finns hål eller krok i centrum av de nedre skaftkäpparna. Det här behöver man som nybörjare vara två om så att man inte tappar allt.

Kontrollera att skaften hänger rakt. Kontrollera att snörena mellan nickepinnar och skaft är lika långa och sitter lika i höger och vänster sida, dvs lika långt från kanterna. Det blir bättre balans om nickepinnarna inte sitter längst ut i kanterna. Bäst är ena snöret utanför och andra snöret en bit in bland solven.

Om snörena inte är lika långa justera. Om du råkar ha tillgång till gamla handknutna solv kan du ta 5 stycken till varje ”snöre”. Tvinna 5 varv och fäst med knopen lärkhuvud (Knopar finns beskrivna i häftet vävning redskap och uppsättning) först runt skaftkäppen och sen runt nickepinnen. Då blir de automatiskt lika långa. Till en 4-skaftväv behöver du 40 solv.

Kontrollera sedan höjden på solven i förhållande till varpen. Det finns olika åsikter om detta. Men just nu kan vi säga att det är bra om varpen går mitt i solvögat. Om du vill att undre varplagret ska bli något mer spänt än övre varplagret så ska du låta tråden gå genom övre delen på ögat. Det här justerar du med snörena som går uppåt från nickepinnarna genom trissan.

Ta ut mitten på varpen och kontrollera att snörena från de nedre skaftkäpparna sitter i mitten av varpen. Kontrollera också att inga snören gått av.

Nu ska du justera snörena mellan skaft och lattor. Häng upp trapporna i städsnöret eller lägg under en käpp så att tramporna inte hänger i lattorna. Be någon hålla i skaftändarna så att de är jämna. Knyt upp lattorna så att de lutar lite uppåt. Max 5 cm. Knopar se Vävning Redskap och Uppsättning ett häfte som finns i vävstugan

Sen justerar du snörena till tramporna så att tramporna hänger lika högt och på bekväm höjd. Om de hänger för lågt går de i golvet när du trampar. När du gör det här måste du ta bort städsnöret till tramporna.

Om hampsnören och polyestersnören

Om du använder gamla hampsnören så är de lite sträva och du kan använda traditionella knopar. Om du använder polyestersnören så glider de och du måste knyta om snart igen. Tex-snören är tillverkade med öglor och de är jättebra att använda.

Laga varptrådar: Jag tror det är enklast att visa i verkligheten. Jag kommer att visa fler sätt.

När vi ses på träffen kommer jag att berätta om alla förskräckliga saker som kan hända i en väv. Men det mesta går att lösa.

Återkommer med mer text efter träffen.

Grundkurs: Andra träffen

Bara en kort träff.
Vi tittade på munkabälte och upphämta som är vävar med tuskaft och flotteringar dvs lösa trådar som bildar mönster ovanpå en tuskaftbotten.
Vi tittade på vävstolarna med dragutrustning för upphämta och damast.
Vi kommer att återkomma till det.

Första vävträffen

Inför första träffen tänk gärna igenom om du har några frågor.

Efter träffen kommer jag att lägga ut bilder och kommentarer runt det vi diskuterat. Förhoppningsvis är det då enklare att minnas det vi gått igenom.

Vävning har många traditioner. Det finns så mycket: Så här gör man! Men inte så många svar på varför man gör på ett visst sätt. Jag ska försöka ge några svar men allt kan jag inte svara på.

Vi utgår från situationen att du är nybörjare och har hamnat i en väv som du inte har en aning om hur den är uppsatt. Viktigast att börja med att tänka på är då:

1. Hur spänd ska varpen vara?

2. Hur spolar man garnet/gör i ordning trasorna till inslaget?

3. Hur lägger man inslaget så att det blir lagom löst?

4. Hur undviker man att trådar går av?

5. Hur viktiga är kanterna?

6. Hur hårt ska man slå? Ska man slå i öppet, otrampat eller slutet skäl?

7. Hur sätter man i vävspännaren?

8. Hur flyttar man fram varpen utan att knäcka ryggen.

9. Hur håller man reda på tramporna?

10. Hur ser man att man har vävt rätt?

Efter träffen
Vi resonerade om frågorna och det här är en mycket kort sammanfattning av vad som sas:
1. Varpen ska för de allra flesta varpar vara rejält spänd. Släpp inte av spänningen efter vävning utom när det gäller ullvarp.
2. För att spolar inte ska trassla ska man först spola en liten knöl i varje ände på spolen och sen lägga inslaget fram och tillbaka innanför de här knölarna. Om garnet har rullat av sig för mycket för att du har tappat skytteln (voj voj akta skytteln) så rulla upp garnet på spolen igen med fingrarna. Det lönar sig.
3. Jag rekommenderar att man lägger inslaget på diagonalen för att inslaget ska bli längre än bredden. Man lägger inslaget med olika vinkel om det är lin eller andra garner. Lin är stelt så det måste läggas lite snålare.
4. Man undviker att trådar går av genom att lägga garnet flödigt och inte dra in kanten. Genom att ha fina spolar som inte fastnar. Med lin ska man bara slå en gång.
5. Kanterna är inte det viktigaste. Fina kanter kommer med vana och bra rytm. Räkna alltid med att göra ett rejält vävprov för att vänja dig med väven. Om man är för noga med kanterna så kanske man drar in kanterna för mycket. Om du har vävspännare så är det lättare att få fina kanter.
6. Trasmattor slår man först i öppet skäl och sen i omtrampat slutet skäl. Ömtåliga varpar lägger man först inslaget, släpper trampan och föser eller slår ner inslaget i otrampat skäl. Det sliter på varpen att slå flera gånger. En gång med lagom kraft.
7. I böckerna står det att man ska släppa på spänningen när man flyttar spännaren. Jag är lat. Men jag har märkt att ett kvitto på att man hållit ut kanterna är att man kan flytta spännaren försiktigt utan att släppa på spänningen. Flytta spännaren efter max 5 cm. var noga med att låta spännare vara exakt lagom lång. Om du tex sätter i spännaren  4 mm innanför kanten så ska spännaren mellan taggarnas botten vara 8 mm kortare än vävbredden i skeden.
8. Släpp det främre hjulet först om det är lättast. (Det beror på hur mycket som är på vävbom och varpbom) Släpp sen på varpbommen så mycket du behöver. När du drar åt sätt en fot eller knä på ett av handtagen och båda händerna på varsitt handtag på hjulet. Spänn magen när du drar åt. Känn med handen att varpen är lagom spänd. Väldigt viktigt när du väver mattor.
9. Försök att undvika att titta på tramporna. En orgelspelare känner med fötterna. Ett tips om man har 4 trampor är att knyta en trasa runt trampa 2 eller 3. Väv utan skor och med raggsockor på fötterna. Med foten känner man om man är på en yttartrampa och trampa 2 och 3 skiljs åt med trasan som är knuten runt ena trampan. Trampa gärna ibland med vänster och ibland med höger fot så blir du inte sned.
10. Vänj dig vid att titta hur mönstret ser ut. Se om du kan räkna på väven att du gjort tillräckligt många inslag i tex en gåsögonmatta. Kolla hur mönstret ser ut när du gjort rätt enligt din trampordning. Det är som med trattkantareller. Först ser man ingenting men efter ett tag ser man trattkantareller överallt.

Grundkurs i vävning i vävstugan

Dubbelväv som på bilden är kanske inte det första en nybörjare väver. Trasmatta i tuskaft eller en löparväv kan vara det första. Men om man är med i en vävstuga så får man se så mycket roligt som man kan lära sig att väva så småningom.

Grundkurs i vävning för vår vävstugeförening

Vid våra måndags- och onsdagsträffar varje vecka lär vi genom att hjälpas åt, fråga varandra och samarbeta som vi alltid gör.
Utöver detta har vi tematräffar. Efter varje tematräff kommer jag att lägga upp det vi gått igenom här på bloggen.

Tematräffar hösten. 6 måndagar kl 13

1 Att väva. En nybörjare får alltid börja med att väva något enkelt. Vi tittar på de vävar som deltagarna håller på med. Hur gör man för att hålla ut kanter? Hålla reda på trampor? Med mera, med mera. Vi jämför garner och vävsätt.

2. Felsökning befintlig vävuppsättning som slutat fungera. Checklista för allt eller nästan allt som kan inträffa.

3. Mycket enkel bindningslära. Tuskaft panama kypert rosengång. Att förstå hur vävnotan hänger ihop med väven i vävstolen.

4 Materiallära Ull, bomull, lin, hampa syntet och blandmaterial Egenskaper hos materialen. Systemtal och garnnumrering. Enkelspunna garner och tvinnade.

5. Att räkna ut en väv. Garnmängd, kostnad

6 Att spinna lin. Den här träffen blir när jag lyckas boka vår spinn-expert från Ludvika. Det blir ett av datumen nedan.

Tematräffar våren

Hittills är följande träffar planerade:

7 Att sätta upp en väv.

8 Avancerad bindningslära

9 Damast och upphämta

Datum hösten

30 september 1. Att väva

7 oktober

21 oktober

4 november

11 november Till Stockholm för att se utställningen om Märta Måås Fjetterströms mattor

2 december

Kursmaterial: Bästa boken enligt min åsikt är Stora vävboken gammal eller ny upplaga. Läs i vävstugan eller köp begagnat på nätet. Första upplagan är av Laila Lundell. En senare upplaga som är omgjord är skriven av Laila Lundell och Elisabeth Windesjö. Jättebra illustrationer av Tomas Lundell. Kostnad på nätet ca 100 kr.